Tack som fan för den otroligt grova komplimangen! Du får Mackans pose of approval för den!

 

Jag skulle säga att det utan tvekan är att jag tränat hårt och bra under lång tid. Visst jag har bra gener, men låt oss börja med att titta på en bild från innan jag började gymma seriöst. 

Det här är en bild från mitten av min tjänstgöring. Som vi ser är jag knappast något monster, snarare är den enda skillnaden mellan mig och mina kära kamrater att jag har mer fett! Alltså: Inget märkvärdigt där.

Jag vet faktiskt inte hur det skulle sett ut om min genetik sett annorlunda ut. Jag tror inte att jag exempelvis skulle haft lika stor rygg som jag har nu med andra gener. Men jag skulle då å andra sidan kanske haft lättare att bränna fett eller bygga armar? Det är svårt att veta. 

Hur länge har du tränat?

 

Är en ständigt återkommande fråga. När jag säger 2,5 år menar jag 2,5 år med ett vettigt schema och relativt bra kost. Jag har som sagt slängt med vikter ända sen jag var 14 år. Men som sagt bestod de passen mest av att slå på boxningssäcken, köra sit-ups och prata med ens kompisar. Hur som helst är i alla fall 2,5 år lång tid att utvecklas på. Givet att du hela tiden strävar efter att förbättra dig bör man uppnå bra resultat på den tiden.

Att träna oseriöst.

Jag är fullständigt övertygad om att alla som skulle ta sin träning seriöst skulle uppnå imponerande resultat. De flesta tränar dock väldigt oseriöst vilket leder till uteblivna resultat. Med att träna oseriöst menar jag; krök på helgerna (följt av en fyllepizza), äta vad man känner för då det är gott*, inte sträva efter att förbättra sig på gymmet (styrka/intensitet etc), inte sova ordentligt under perioder av hård träning. 

 

Låter det fanatiskt? Kanske, men det är det som krävs om man vill uppnå bra resultat. Kan ofta bli sne på folk som klagar på uteblivna resultat när de lallar på gymmet och skiter i allt utanför gymmet. Kroppen är som bekant inte särskilt sugen på att förändra sig, varför man måste göra extraordinära insatser för att uppnå förändring. 

*Att unna sig

 

Var bara tvungen att låta denna få en egen rubrik. Bland det värsta jag vet är folk som hävdar att “man måste kunna unna sig”. Svaret på denna missuppfattning är nej. Uppenbarligen kan du inte unna dig eftersom du gör det på tok för jävla ofta. Om du nu tycker att kakor och godis är så gott (vilket det tyvärr är), istället för att “unna” dig dem varje dag kanske det är dags att hitta ett substitut som faktiskt hjälper dig? Eller folk som inte kan socialisera utan att bli fulla. Vafan? Måste man kröka för att umgås på helgen?

Så, det kändes skönt, var inte riktat mot någon i synnerhet (så att ingen blir sårad över mitt aggresiva tonfall). 

Slutsats

 

Jag vill alltså hävda att det är på grund av att jag tränat hårt och smart och skött min kost som möjliggjort mina resultat. 

 

/Mackan