Hantera ätstörningar

Detta inlägg blir en sorts uppföljning till min föregående text angående min egen syn på kost (http://narcissus.se/2014/04/07/mitt-forhallande-till-kost/).

Ätstörningar är vanligare än man tror, speciellt bland tjejer. Vad jag definierar som en ätstörning är en mentalt dålig relation till mat, en sorts hatkärlek där man älskar att äta men hatar sig själv för att man inte har viljan nog att motstå ätandet. Det går att moralisera över detta och skylla på dålig disciplin, detta är nog de flesta medvetna om, varför jag helt sonika hoppar över den biten och går direkt till lösningen.
En del av problemet är att man tidigt i hjärnan delar upp mat i “dålig”- och “bra” mat. I grund och botten är detta inte fel. Du kan äta mer av “bra” mat än du kan äta av “dålig” mat, men detta missförstås ofta till att man kan äta hur mycket som helst av den “bra” maten och ingenting alls av den “dåliga”. För att illustrera detta kan jag ta två vardagsexempel.
“Fisk är nyttigt, det blir du inte fet av.”
“Godis kan du ju inte äta, det blir du tjock av.”
Jag tror de flesta hört båda av dessa meningar någon gång. Båda är givetvis fel. Fisk är nyttigare i det att det innehåller ämnen som vi måste ha i oss. Godis är onyttigare i det att det egentligen inte innehåller någonting som vi behöver. Men att tro att man automatiskt blir tjock av ett visst livsmedel och tro att man kan äta hur mycket som helst av ett annat är en feluppfattning. Åter till ätstörningarna. Denna uppdelning av mat leder till att viss mat i hjärnan blir klassificerad som förbjuden och den andra maten blir klassificerad som ett måste. Som bekant är förbjudet = spännande och lockande medan måsten innehar en negativ innebörd (jämför att du måste träna med att du tränar för att du vill).
Denna förbjudenhet ökar alltså lockelsen, inte nog med det. Många personer med ätstörningar går i perioder helt utan att äta exempelvis sötsaker, varpå de sedan i ett svagt ögonblick tar en liten godisbit, varpå de tänker att de har förlorat, att det är game-over, att de lika gärna kan fortsätta att äta då det ändå redan är kört.
Låt mig ta ytterligare ett exempel.
En tjej med ätstörningar försöker gå ner i vikt. Hon har legat på ett underskott på ca 300 kcal per dag i några veckor. Under en svag stund köper hon en påse godis a 100 gram (utöver sin vanliga kostrutin) vilket motsvarar ungefär 350 kcal. Nu kan hon mycket väl tänka att hela dieten gått åt helvete och att det bara är att ge upp eftersom hon tummat på sin regel om att inte äta “onyttigheter”. Om vi ser det i det långa loppet har hon endast förlorat en dag, inte ens det om hon går ut på en promenad i ca 50 minuter.
Det bästa är att hitta ett sätt att inkorporera någonting man är svag för i sin vardagsrutin. Det kommer alltid vara bättre att äta lite “onyttigt” under kontroll (du kan fortfarande ligga på ett underskott och gå ner i fett), än att hetsäta i perioder (som även följs av psykiska påfrestningar via sänkt självkänsla, skuld etc). “Nästa vecka ska jag börja äta nyttigt” Är en fras som man hör väldigt ofta. Jag föreslår att man helt enkelt slutar att tänka i de termerna. Basera din kost på riktig mat men uteslut inte något livsmedel, se bara till att kvantiteterna inte rusar iväg och välj endast ett enda livsmedel som du tidigare sett som förbjudet, ha med det i din dagliga konsumtion. Det må va hänt att du älskar bullar. Det är helt ok, ät en bulle varje dag. Det är inte hela världen, du kan fortfarande gå ner i vikt. Se bara till att hålla det till just en bulle och varken mer eller mindre. Och kom ihåg; Ingenting i moderation är förbjudet.
Avslutningsvis, till de som kanske inte följt mig så länge eller fått denna artikel länkad av en bekant. Jag vill vara otroligt tydlig med att jag äter godis i ganska stora mängder i princip varje dag, även under deff, nu kommer du som läser detta inte kunna konsumera lika mycket godis men du kommer fortfarande kunna göra det, även som ett led i en viktnedgång, så länge du ligger på ett underskott.