Går upp en viktklass

Tänkte återigen delge mig av mina planer för hösten!

Bild från RSR S10 som bestod av 5×5 170 kg.

Min ursprungliga plan var att försöka hålla en god form framöver och sikta på att vara inom räckhåll för -93 kg. Men har bestämt mig för att köra mina styrkelyftsmöten/tävlingar in -105 istället. Det finns flertalet anledningar till detta.
Först och främst är det väldigt svårt att öka i styrka om man inte ligger på ett kaloriöverskott med ett stort intag av kolhydrater. För att säkra min progression vid det här laget måste jag äta, så enkelt är det, speciellt i krävande program som RSR och Smolov JR, som jag tänker börja med i September (kör då RSR för marken istället). Om jag äter tillräckligt för att säkra att schemana flyter på så kommer jag att gå upp i vikt. Min ‘normala’ vikt (om det nu finns någonting sådant) ligger runt 100 kg. Jag kommer inte sikta på att äta mer bara för att gå upp i vikt (då detta vid det här laget endast kommer att leda till en oönskad fettinlagring). Om jag förblir viktstabil runt 100 kg men fortsätter öka i styrka är jag nöjd. Just nu ligger jag runt 95 kg och försöker bli lite mer deffad.
Det kanske kan låta dumt att ligga 5 kg under viktgränsen men jag bryr mig i ärlighetens namn inte så mycket om en placering i en tävling när det kommer till styrkelyft. Kan låta gay men jag ‘tävlar mot mig själv’ dvs om jag är starkare och presterar bättre totalt i -105 än i -93 så är det det som är viktigt, inte den relativa prestationen dömt mot andra. Styrkelyft är en kul grej som får gå samman med mina övriga mål. Det är höst och jag vill försöka grinda till mig lite mer muskelmassa, det är svårt nog ändå så jag tänker inte göra mig den otjänsten att försöka hålla nere vikten (vara låg i BF%) och samtidigt bygga. Som sagt, placeringen i en eventuell tävling är sekundärt, det primära är att jag ökar så mycket i styrka (och därmed muskler) som jag kan för de förutsättningar jag har. Även om relativ styrka är intressant så är jag mer intresserad av total styrka. Ett gammalt ordspråk “på gatan finns inga viktklasser” gör sig påmint. Nu är ‘gatan’ väldigt malplacerat i mitt sammanhang då jag är en akademiker och filosof men grundtanken sitter i, jag vill inte gå miste om ett tillfälle att utvecklas och därför vill jag inte att siffran 93 ska stå ivägen.

Vidare vill jag även, som seden bjuder, vara helt ärlig. Jag gillar mat, jag gillar att äta. Behöver kanske inte utveckla detta vidare. Men kort sagt så ska det bli skönt att äta utan att behöva tänka på vikten och formen hela tiden. Jag kommer att börja deffa igen i Januari till ett projekt som jag har då så hösten får bli en tid av en mer avslappnat kosthållning, ser även fram emot att göra fler ätarutmaningar! Jag kommer alltså inte bulka järnet utan snarare att äta för att hålla en god progression samtidigt som jag inte behöver oroa mig för att formen inte kommer se bra ut, hade planer på att eventuellt köra Men’s Physique i December men det får vänta till nästa år!