Alcohol

alocohol

Ask yourself this: Have you ever seen someone truly glorious indulge in inappropriate amounts of alcohol?
Neither have I.
This is not to say that you must always abstain from alcohol. You will not be considered a degenerate and lose all your gains by the occasional glass of wine accompanying the food (although red wine is the preferred drink of the leftists so I would be careful either way), or to drink a local draft of beer if you visit another nation. Or indeed share a horn of mead with some brothers.
The problem arises when the drinking becomes a habit or even a necessity for social interaction. When drinking becomes the binding glue of a social group you must think through if that really is what is best for you.
I realise full well that it isn’t the goal of everyone to become an epic hero of wisdom, that is completely fine, it is their own choice that they take a short-term satisfaction and joy over a long-term one. And just as I will accept this they must also accept that I am therefore physically and mentally superior.
Getting drunk every weekend will be detrimental towards your journey towards perfection. Some will dispute this, alas everyone who has reached or is close to reaching perfection will agree with me here.

2 Comments on “Alcohol

  1. Vad menar du med perfektion? Vem tror du, har nått det stadiet.. kan du ge något exempel? Jag ifrågasätter inte konceptet av perfektion, tvärtom skriver jag en doktorsavhandling i ett nära angränsande ämne (dygd). Men jag är bara nyfiken, lite på hur du tänker om saken, och om möjligheten att nå den. Min egen upplevelse är att människor, ju äldre (och möjligen, klokare) de blir, är mera benägna att se sina brister. Några av de ideal som mitt sammanhang (kyrkan) lyfter fram som de mest “perfekta” är helgonen, vilka allihopa också visste vilka brister de hade.

    En som sätter fingret på saken, på ett bra sätt, är Jesus. Jag är nyfiken på att höra vad du tycker om det, om du har tid över. Long story short (finns i början av Johannesevangeliets åttonde kapitel, for the full story); de religiösa ledarna vid den tiden hade ertappat en kvinna på barn gärning när hon begick äktenskapsbrott (i.e. hade sex utanför sitt äktenskap). De sade att lagen befallde att äktenskapsbrytare skulle stenas, och de frågade vad Jesus tyckte om saken, då Jesus tog anspråk på att vara en stor lärare. Jesus svarade; “den som är utan synd må kasta första stenen på henne”.
    Det intressanta är vad som följer. De religiösa ledarna och de lagkunniga, de skriftlärda osv, började gå allihopa, en efter en, och det står; “de äldste först”.

    De som var äldst gick först, trots att de hade ägnat hela sitt liv åt att försökt leva så perfekt som de kan. De som var mera perfekta, var alltså mest benägna att se sina egna synder (brist på perfektion), för de gick först. Det var de yngre, de som inte kände sig själva, som trodde att de nått perfektion, som in i det sista trodde att de var perfekta.

    Jag skriver det här till dig därför att jag är intresserad av att höra hur du tänker. I takt som du blir äldre, kanske mera karaktärsfast, modig, uthållig, stark (eller vad du än lägger in i begreppet perfektion, som man), inser du också något av dina brister? Och isåfall, påverkar det hur du ser på perfektion? Funderar du någonsin på brist, det icke-optimerade, synd om man så vill?

    Allt gott,
    Josef E.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: