Varför jag hatar tjuren Ferdinand

Alla ser tjuren Ferdinand en gång om året under Kalle Anka klockan 3, Julafton. Jag har aldrig riktigt reflekterat över filmklippet. Förens häromdagen då jag som vanligt under mina promenader filosoferade över frågor stora som små.
Det slog mig vilken totalt jävla värdelös historia det är. Det handlar alltså om en tjur som är för lat för att egentligen göra någonting annat än att sitta under ett träd och löka för att sedan en dag (återigen utan ha gjort ett jota för att förtjäna det) vakna upp och vara störst, bäst och vackrast. Detta medan samtliga andra tjurar tränar dagligen för att nå sina mål (att bli uttagna till tjurfäktningen).
I min mening förtjänar inte för det första Ferdinand inte att bli uttagen, för det andra är det otroligt orealistiskt att någon får så mycket serverat som den lökiga och syltryggade kossan. Ja, han förtjänar inte ens epitetet tjur.

Även om många världsmästare (från boxare till nobelpristagare) givetvis har fått gudagivna förmågor och talanger (gener) så har de definitivt inte uppnått dem endast genom att förlita sig på dessa utan genom hårt slit och enorm disciplin.
Summan av denna tirad är alltså att ingenting kommer gratis. Detta gäller oavsett om det handlar om träning eller någonting annat i livet.

/Mackan