Tammerpokalen

Jag hamnade på en delad fjärde plats av nio tävlande i Tammerpokalens tungvikt (öppna klass). Med delad menas att jag och en annan tävlande erhöll lika många poäng i bedömningen. Domarna bedömer de respektive poserna med poäng och ju lägre man får desto bättre! 

En av få bra bilder från scenen. Bilden är tagen underifrån vilket ger illusionen av jättelånga ben.

Min placering!

Är jag nöjd med min placering? Ja, utan tvekan.

Blev jag besviken över att inte få medalj? Ja, utan tvekan.

Motståndet var hårt, det rörde sig om rejält köttiga killar, vissa med en hel del acne på ryggen dock (mer om det senare). De flesta var hårdare än mig (de hade mindre kroppsfett). Som jag var tydlig med redan innan jag bestämt mig för att ställa upp var jag inte beredd att deffa lika hårt som i höstas då det var tärande på psyket och hälsan och som jag även alltid är tydlig så är min hälsa och välmående långt viktigare än en bättre placering på en tävling. Angående motståndet så skrev Alex Danielsson (Bodys chefredaktör) angående ettan att han inte skulle vara felplacerad på SM. Vilket även syntes, han var verkligen thick, solid and tight. Inget snack om saken om att han var den bästa bodybuildern på hela Tammerpokalen. Övriga deltagare var även de ruggigt bra, stor respekt till er!

Förutom att jag kunde varit lite hårdare så föll jag (enligt min egen högst realistiska bedömning) på poseringen. Jag kunde veckorna innan lagt ner mycket mer tid på att posera. Tid som de andra tävlandena utan tvekan lagt ner, vilket tyvärr visade sig. Min egen fria posering (video nedan), genrepade jag blott ca fem gånger vilket kan te sig nonchalant och respektlöst men jag hade planerat in det för att komma in lite mer lugn och avslappnad. Mitt resonemang här var att jag på tävlingsdagen inte villa övertänka min rutin och vara nervös inför den, istället blev det mer en spontant framträdande, vilket i efterhand inte var helt fel!

Vad som möjliggjorde den hedervärda mittplaceringen var (enligt en av arrangörerna samt min egen analys) min smala midja och min bredd över axlarna. Kombinationen av smala höfter/midja samt breda axlar skapar en så kallad klassisk fysik. Vidare så tror jag även att båda ryggposerna (latsspread samt dubbel biceps) samt min sidechest och front latsspread gick hem hos domarna medan mina mage/ben- samt front dubbel biceps-poseringar var horribelt dåliga.

Rear lats spread.

Min första känsla när resultaten visade var besvikelse. Så här i efterhand känner jag mig dock jävligt nöjd med min insats. Jag var yngst på scenen (fortfarande 23), ren (vet inte hur det såg ut för de andra men inga dopingtester utfärdades), var nog längst (187 cm, anledningen till att jag tar upp detta är att det är svårare att uppnå tjocklek om man är längre, vilket är anledningen till att de flesta bra byggare är relativt korta). Sist men inte minst har jag mitt långa, fina, blonda hår som ger en heroisk och episk känsla till min fysik!

Det blev tyvärr dåligt med skarpa bilder.

Till alla tävlande som läser detta!

Förhoppningsvis läser en hel del som ställde upp under helgen detta inlägg. Jag vill bara säga till er att ni har min fulla respekt. Jag själv är som jag säkert nämnt aldrig långt ifrån att dra av mig tröjan och spänna mig och är följdaktligen lite vanare att bli betraktad av andra människor. Till alla er som inte är det, de tjejer som ställde upp i synnerhet, kan jag bara ta av hatten. Jag själv var nervös så jag kan tänka mig att det var en hel del som var ruskigt nervösa. Men till er som gick upp på scenen. Ni erövrade er nervositet och är säkerligen större människor till följd. Man hör otroligt ofta människor som “ska” tävla, vilket allt som oftast rinner ut i sanden. För er som ställde upp och genomförde det ni åtagit er; Stor respekt!

Till SKKF!

Sluta försök få bodybuildingscenen till någonting kopplat till hälsa och välmående. Det finns ingenting hälsosamt med sporten bodybuilding. För det första så är en majoritet av de tävlande (i alla fall på de större tävlingarna) fullproppade med preparat och för det andra finns så är det rent av farligt att torka ut sig så överjävligt som vissa gör och även att gå ner på extremt låga nivåer av kroppsfett. Ni hycklar även någonting horribelt när ni ena sekunden pratar om “ren idrott” och andra sekunden arrangerar SM i bodybuilding. Vidare så ställer jag mig frågande varför ni inte ens testade mig under tävlingen? Stor nog borde jag väl ändå vara? Meningen med detta stycke är inte att hacka ner på sporten bodybuilding, samtliga seriösa byggare (och då menar jag samtliga) som jag träffat har varit otroligt trevliga och hjälpsamma individer, så missförstå mig rätt, jag dissar inte er eller er sport. Jag tror till och med även att de flesta håller med mig angående mina påståenden ovan. Ställer man upp i exempelvis SM i bodybuilding vet de tävlandena vad som krävs, att SKKF inte är ärliga med det är respektlöst. Vill man bli riktigt bra inom sporten bodybuilding krävs det att man tar steroider, detta är SKKF fullt medvetna om. Som sagt, jag dissar inte sporten (även om den inte är någonting för mig) utan dissar SKKF.

I övrigt!

Kvällen innan!

I övrigt bestod mina förberedelser av ett rejält bröstpass på Ironworks dagen innan. Innan jag la mig för kvällen rakade jag nästan hela kroppen (lät håret vara på smalbenen och vaderna). Mitt scenframträdande var klockan fem, runt ett åt jag en lunch bestående av två kalla kycklingfiléer och ca en och en halv timme innan började jag att äta kolhydrater. Min laddning bestod av fyra Wienerbröd samt fyra Kex-choklad. Innan jag gick upp på scen pumpade jag upp mig och lyckades toppa formen riktigt bra!

Slutligen kan jag säga att jag är nöjd med helgen, upplevelsen och min placering. Jag vill rikta ett enormt tack till alla min bror mina True Friends, läsare här på sidan, på Kolozzeum och på Facebook, mina boys på Antonis Gym, Hammarbacken samt Tränigsspecialisten.

Gästspel på Ironworks Gym i Sundsvall. Ett av de bättre gymmen jag tränat på!

Min estetiskt tilltalande bror gled upp och vann publiktävlingen “Mr. Tvättbräda”.

/Marcus