Variation är ogynnsamt

Tänkte dagen till ära ta upp en till  träningsmyt som ibland dyker upp i diverse sammanhang, självklart alltid av oärorika individer.

Vi kan till och börja med sätta “variation” i ett större sammanhang. Exempelvis kan vi titta på diverse professioner där vissa individer utmärker sig. Låt oss ta en otroligt skicklig violinist. Hon har förmodligen inte blivit så bra på just fiol för att hon varierat sitt musikaliska intresse i tid och otid, exempelvis spelat gitarr ett tag för att i nästa stund spela flöjt. Hon har med allra största sannolikhet månad in månad ut, år in år ut spelat fiol och övat för att bli riktigt grym på just fiol. Samma logik gäller givetvis om du vill bli heroiskt muskulös. Det finns bara ett sätt att bli grov och det är genom att bli starkare, att chocka musklerna med att hitta en ny övning är bland det mest blasfemiska jag hört. Du chockar musklerna genom tyngre vikter. Tyngre vikter (givetvis med korrekt utförande) är nyckeln till muskulär tillväxt. Variation leder till att du blir dålig på allt. Om du konstant byter mellan bröstpress, incline bröstpress och bänkpress kommer din progression ta så mycket längre tid. Notera nu även att dessa övningar är till sin natur väldigt lika. Tänk dig då den uteblivna utvecklingen som sker om man hela tiden byter schema eller till och med träningsmetod. Vidare är det kul att notera hur vissa människor är så besatta av att ha variation i sina liv; “Blir det inte tråkigt att alltid göra samma sak” etc. Jag vet inte varifrån detta kommer men om vi känner oss sugna på att dra analysen vidare kanske det inte är ett så konstigt resonemang med tanke på hur många som inte klarar av att sköta en relation till andra människor (tänker här på skiljsmässor etc). Den bistra sanningen är att de flesta människor helt saknar disciplin, detta blir väldigt tydligt just när det kommer till att träna (nu handlar detta resonemang inte just om träning men exemplet blir tydligt just här). De förstår inte hur lång tid det tar att bli bra på någonting. En av mina ytterst ärorika professorer sa att det krävs att man skriver på ett ungefär en miljon ord för att bli bra på att skriva, nu är jag inte där ännu men är definitivt närmare än jag var för några år sedan.

Jag har nu tränat i fyra års tid. Det kanske inte låter som så mycket för en del som vart med längre. Dock är väldigt viktigt att tänka på att det är fyra år i sträck, jag har exempelvis kört bänkpress i fyra års tid, utan uppehåll. Jag har i princip kört samma schema under hela tiden, de gånger jag ändrat övningar är då jag har stått stilla ett längre tag (några veckor). Det många gör misstaget i är att de förväntar sig resultat för snabbt, exempelvis ser de inte “tillräckliga resultat” på sitt nuvarande schema, vilket gör att de byter schema eller byter övningar utan att gett sitt nuvarande upplägg en chans, vissa scheman är bättre än andra under vissa förutsättningar, men vilket schema som helst som följs över en lång tid kommer alltid vara ett bra schema, hur udda det än ser ut.  
Så nästa gång du hör någon säga att du måste variera din träning kan du helt sonika skratta åt dem och hänvisa till ovanstående logiska resonemang. Att bli bra på någonting tar väldigt lång tid. Att bygga muskler tar också väldigt lång tid, gör dig själv därför tjänsten att alltid fortsätta på din uppsatta väg istället för att vika av på sidospår som oundvikligen kommer att försena din väg till ära.