Lärdomar från krisen i Ukraina

Kände att ett lite längre inlägg var på sin plats vad det rådande situation anbelangar.

Den nuvarande konflikten i Ukraina och särskilt på Krim bör ses i ett större perspektiv än att helt enkelt tro att Ryssland vill ta över Ukraina. De båda länderna har en lång och komplicerad historia, där Ukraina ofta gått hårt åt. Under sovjettiden drabbades Ukraina av den så kallade Holodomor (1932-1933) ‎, vilket var en katastrofal svält och ansvaret brukar ofta läggas på de ryska/sovjetiska myndigheterna, svälten var nämligen ett resultat av Stalins planer på att industrialisera Sovjet. Detta lever tillsammans med andra övergrepp kvar i ukrainskt folkminne (vilket skapat en bitterhet mot Ryssland). Vidare så bedrev Sovjet en agenda av att “ryssifiera” de övriga Sovjet-länderna, detta innebar en stor inflyttning av ryssar till invidliggande länder. Estlands huvudstad Tallin har exempelvis ca 40% ryssar. Det rör sig alltså ofta inte om någon försumbar inflyttning. Liknande mönster ses i övriga forna Sovjet-länder. Nedan är en karta som kan förklara det etniska läget i Ukraina idag.Landet är till viss del splittrat mellan väst och öst, där den östra halvan är mer vänligt inställda till Ryssland medan den västra halvan (den delen av befolkningen som tog makten nu i Februari) är antingen för ett neutralt Ukraina eller vill vända sig mot EU. Det som är intressantast i detta nu är dock hur det ser ut på Krim, där de mesta av spänningarna sker nu. Som vi har halvön en etniskt rysk majoritet. Denna grupp är oroliga över vad som kommer ske i det nya Ukraina som inte längre vill vara en del av den ryska maktsfären, därav den våldsamma upprustningen och pro-ryska demonstrationerna på Krim och i landets östra delar. Ryssland ser det nya Ukraina som ett hot mot de ryssar som befinner sig på ukrainskt territorium och agerar i deras intressen när de går in med militära medel i dessa områden.Lärdomar man kan dra från denna konflikt är att mångetniska samhället förr eller senare blossar upp i fullskalig konflikt, det finns inget mångkulturellt samhälle som är befriad från detta fenomen. Andra noterbara exempel är Sydafrika, Rwanda, forna Jugoslavien, med flera. Jag vet inte varför detta är så inkorrekt att påpeka i Sverige (jo det vet jag visst, för att ingen vill bli kallad rasist. Hur man nu kan tycka att det är rasistiskt att hänvisa till historien och hur verkligheten ser ut).
En till lärdom som kanske kan ses som lite mer akut är en återupprustning av försvaret. Vi vet aldrig vad som händer nästa år. Finland har också en rysk minoritet, Baltländerna har en stor. Det är ingen omöjlighet att en liknande utveckling sker i dessa länder. Då tror jag att de flesta vill ha ett dugligt försvar här i Sverige. För mig är ett medlemskap i Nato naturvidrigt, USA är också en krigshetsande stormakt som inte har Sveriges intressen som prio 1. Jag tror och hoppas att de flesta svenskar håller med mig om att ett neutralt men starkt försvar är det bästa i en turbulent omvärld.