The Golden One

Svar till Johan Norbergs “Värnplikten var tvångsarbete”

Posted on January 30, 2014

Johan Norberg går i följande kolumn till attack mot återinförandet av den allmänna värnplikten (http://www.metro.se/kolumner/johan-norberg-varnplikten-var-tvangsarbete/EVHnaC!8MCZh3T69EBtQ/)

Det finns mycket man kan invända mot i Norbergs text. Det jag vill lägga fokus på i detta svar är den otroligt osmakliga syn på plikt och ansvar som han ger uttryck för. Norberg har skrivit ett antal böcker och reser tidvis goda poänger. Vi delar bland annat liknande åsikter när det gäller EU och handel, men det är en annan diskussion. Det som är viktigt att ha i åtanke här är dock att han är extremliberal, och detta gäller tyvärr inte bara i frågor av ekonomisk natur utan även angående hur statens och individens relation bör vara utformad. För att vara övertydlig så finns det för en extremliberal finns inga skyldigheter, endast ett antal rättigheter som alla på något magiskt sätt gjort sig förtjänta av. Denna syn, menar jag, är ganska talande för mycket av vad som är fel i dagens samhälle. Människor förväntar sig att bli omhändertagna utan att själva behöva ge någonting tillbaka, alltså rättigheter utan skyldigheter. Denna otroliga lamhet för att ställa krav på människor har landat Sverige i den situation vi är i idag. För 300 år sedan var det olagligt att vara arbetslös och om landet stod hotat av dansken eller ryssen så tog du ditt gevär och gjorde din förbannade plikt. På den tiden låg vårt försvar i svenska mäns villighet att ge sina liv för sitt land, på den tiden fanns inte Nato och blotta tanken på att underställa sig en utländsk makt för att få beskydd skulle setts som en förolämpning. Visst kan man kalla värnplikt för tvångsarbete men det innebär inte per automatik att det är någonting negativt. Jag kan knappast påstå att jag tyckte det var jätteroligt att rycka in i armén, jag räknade i början ner timmarna till första permissionen, samtidigt som jag tvingade ner tårarna. Så för all del, det handlade inte om vad jag gjorde av egen vilja. I efterhand är jag dock så evinnerligt glad och tacksam att jag blev “tvingad” att göra alla tunga saker. Nu gillar jag inte att hänvisa endast till mina egna personliga erfarenheter men vågar nog påstå att en överväldigande majoritet av de svenska män som gjort värnplikten känner igen sig i att värnplikten var en otroligt nyttig erfarenhet. Om man nu vill fortsätta på spåret om “tvång” så går det att dra intressanta paralleller till skolsystemet.

Låt oss vidare ta i tu med resten av Norbergs ogudaktiga artikel. Han nämner att ett blodbad skulle ske om unga svenska värnpliktiga män skulle möta en professionell armé. En effektiv värnplikt på 11 månader är en ansenlig mängd tid och att förringa den kapacitet som ett försvar med större mankraft kan tänkas ha är ogenomtänkt. Oavsett hur detta må vara skulle ett litet land som Sverige alltid gynnas att ha så många utbildade soldater som möjligt, redo att ta till vapen. Nu hävdar jag inte att Sverige skulle utgöra ett oöverkomligt hinder för en numerärt överlägsen invasionsstyrka men ett eventuellt irreguljärt försvar (dvs gerilla) skulle definitivt gynnas om nationens söner vore militärt utbildade. Vidare bör vi heller inte underskatta den fostrande påverkan värnplikten har på unga män. Norberg påpekar att det i första hand bör vara föräldrarna som står för fostran av sina barn, detta är givetvis korrekt, i en perfekt värld. Dock så är det så pass att inte alla föräldrar lyckas särskilt väl i denna uppgift, varför vidare fostran definitivt kan tjäna ett syfte, och eventuellt spara resurser för samhället i slutändan.

Oavsett om det handlar om värnplikt eller inte så ställer jag mig väldigt kritisk till ett samhälle där rättigheter är en självklarhet medan skyldigheter ifrågasätts. Vill man ta del av de rättigheter som ett land har att erbjuda bör man inte hänvisa till tvång när det kommer till att ta del av de skyldigheter som ställs på en. Att från statens sida ställa motkrav är aldrig orimligt. Att prata om individers frihet att göra vad de vill är förvisso en vacker tanke, men i verkligheten fungerar sällan ideologiskt drömmande.

Dagens musik

Posted on January 27, 2014

“I have often dreamed of a far off place

Where a heroes welcome would be waiting for me
Where the crowds will cheer, when they see my face
And a voice keeps saying, this is where I’m meant to be

I’ll be there someday, I can go the distance
I will find my way, if I can be strong
I know every mile, will be worth my while
when I go the distance, I’ll be right where I belong

Down an unknown road to embrace my fate
Though that road may wander, it will lead me to you
And a thousand years, would be worth the wait
It might take a lifetime, but somehow I’ll see it through

And I won’t look back, I can go the distance
And I’ll stay on track, no, I won’t accept defeat
It’s an uphill slope, but I won’t lose hope
Till I go the distance, and my journey is complete

But to look beyond the glory is the hardest part
For a hero’s strength is measured by his heart

Like a shooting star, I will go the distance
I will search the world, I will face its harms
I don’t care how far, I can go the distance
Till I find my hero’s welcome, waiting in your arms

I will search the world, I will face its harms
Till I find my hero’s welcome, waiting in your arms “

Gårdagens pass!

Posted on January 26, 2014

Gunzen mäter 47 cm. Självklart uppumpade.

Som jag säkerligen nämnt någon gång tidigare kan man inte alltid ha toppendagar formmässigt, oavsett hur väl man försöker sköta sömnen och kosten. Ibland har man helt enkelt inte optimala förutsättningar för ett ärorikt pass. Igår var en sådan dag. Bröst, axlar och triceps stod på schemat vilket betyder att den goda gamla hederliga bänken självklart är prioövning. Bröst är även min prioritetsmuskelgrupp. Jag befann mig i ett dilemma; Jag känner på mig att jag inte kommer kunna prestera så pass väl så att jag för progression i bänken, men det är inte läge för en vilodag. Vad gör jag? Jo, jag skjuter upp bänken till dagen efter (blir alltså bänk idag) men kör de andra övningarna i mitt pass. Gårdagens pass bestod därför av militärpress, där jag lyckades progressa och sedan även av lite knäböj. Anledningen till att jag lyckades progressa trots att jag inte formmässigt hade en toppendag beror på att jag inte tröttade ut kroppen med bänkpress innan.